Tredje starten gillt

Motvind och uppförsbackar. Det var så den tredje dagen började. Riktningen var via Joutsa till Kangasniemi. Etappen från Pertunmaa till Joutsa kändes på något sätt extra tung. Kanske det backiga landskapet pressade musten ur oss, kanske de två första dagarnas trampande lät känna av sig.

Vår resa har egentligen haft tre starter. Den första, och den officiella var naturligtvis då vi lämnade Borgå bakom oss. Men detta kändes inte helt som en riktig start, då målet var Kaisas föräldrars hem. Man kan liksom inte starta ett äventyr med att övernatta hos sina föräldrar.

Så kom dag nummer två, och den andra starten för vår resa. Detta kändes aningen mera som en riktig start, då rutten var en vi aldrig tidigare cyklat. Plus att vi aldrig cyklat så långt norrut. Vilket ger en viss inblick i hur blåögd vår plan att nå Ishavet är. Men även denna start var inte helt på riktigt, eftersom vi var inbokade hos en av våra vänner, som jobbar på stallet var vi övernattade.

Men denna, tredje start var så att säga for real. Vi lämnade bakom oss vänner och sydlig civilisation, utan vetskap om var vi skulle övernatta eller vad det skulle kosta. Flera nya variabler alltså att hålla reda på. Slumpen skulle komma att spela en allt större roll för oss. Detta, då rutten vi nu väljer lever. Vi har en grov plan, men även den kan justeras, ifall vi så tycker. Men norrut bär det av.

Vår dagliga dos av kufar, intresserade och excentriker fick vi i Joutsa var vi lunchade. En man på rullskridskor kom och diskuterade med oss, även om det stundvis verkade mera som en monolog från hans sida. Vi fick bland annat veta att han hållit på med fotboll, bott med sin familj i Kangasniemi en månad, då han jobbade för Rauma Repola. Var en aktiv sportare, som bevarade sin cykel vid den lokala Matkahuolto, och ville ödmjukt buga åt oss, då han hörde varifrån vi kom. Till slut slingrade jag mig ur situationen med ursäkten att jag var tvungen att handla mat. Så han tackade för sälskapet, tog sina stavar och rullade vidare.

*

Att rulla in i en ny by är alltid lika festligt. Det är samma känsla som att komma in i en hamn efter en långseglats. (Sjöscouten inom mig lyfter på sitt huvud...) Joutsa var i detta avseende inget undantag. Små egenheter stiger fram, då man som utomstående ser på livet i byn.

Som exempelvis att lokala Kesport tycks ha specialiserat sig på att sälja båtar. Detta alltså mitt i centrum. En annan sak jag noterade var att vi nu nått det mentala landskapet där fuskfina namn på låtsaslatin inte längre har något egenvärde. Här heter baren hederligt nog Baari, leksaksaffären Lelukauppa, och affären som säljer smått och gott Pieni Puoti. Mera komplicerat än så behöver det ju inte vara, eller hur?

*

Efter Joutsa blev vägen betydligt plattare, vilket i alla fall mina ben uppskattade mer än det som är möjligt i denna korta post beskriva. Men landskapena blev dock inte lidande av detta, tvärtom. Vackra sjöar syntes varom på höger sida, varom på vänster sida. Och solen gassade från en så gott som klar blå himmel. Till och med morgonens vind tycktes vilja visa sin nåd mot oss, genom att vrida sig så att vi hade den i ryggen.

Klockan tre anlände vi till Kangasniemi. Och här kommer vi att övernatta. (Ifall ni inte efter detta mera hör om oss, så skyller jag på våra stuggrannar, som ser mycket buttert på oss, fast de själva ser ut som ex-bodybuilders från 80-talet, vars karriär inte riktigt överlevde millenieskiftet. Be polisen leta efter en mörk farmare, fullproppade högst sannolikt med ryska hormoner.)

Leka