Dagen hade varit exceptionellt kylig. Kaisa var insvept i sin varma jacka, och Leka hade satt på sig varje löstagbar ärm och bunt som var medpackad, plus en tunn pipo under hjälmen. Och trots detta frös vi tidvis. Den rätt friska brisen vi hade rakt i ansiktet kan ha haft med vår obekväma situation att göra.
Så när vi anlände till Pielavesi letade vi upp ett kafé med terass. Detta, på grund av att vi ville hålla ett öga på cyklarna, ifall någon klåfingrig savolaxare skulle råka gå förbi. Ordet terass känns dock aningen för fint, ty den bord+bänk konstruktion vi satt oss vid strax intill dörröppningen var nog egentligen inte värd titeln. Det är för envar att inbilla sig vilka finska ord var hängivet inristade i den gropiga ytan på bordet.
Vårt behov av någon varm dryck var dock så pass pressande att vi var färdiga att se genom fingrarna dessa uppenbara brister. dessvärre var tant kassör inte lika villig att böja på reglerna. Kakaon skulle drickas inne i kafét, inte utanför! Annars kunde man ju inte ha någon kontroll över vad som hände.
Efter att Leka fört en lång diskussion med servitrisen på Teboil fick vi slutligen lov att ta ut två kakaomuggar och sitta i solen med dem. Det var tydligen bara tillåtet att dricka kaffe utomhus, någon ordning måste det ju finnas. Annars blir det som i Södra Finland: kaos och anarki och människor som dricker kakao utomhus. Eller så var hon rädd att vi skulle sno deras finaste porslin.
Hur som helst, vi drack våra koppar ute, och som laglydiga medborgare förde vi även in dem, och tackade för deras gästvänlighet. Helt utan ironi, vill jag tillägga.
Leka
1 comment:
Välskrivet av båda "resenärerna", så bra att man här på rätt sida om Ring3 kan känna hur gott kakaon är där ute på terassen smakade.Hur det känns att cykla med "dubbla byxor" har jag inte någon erfarenhet av, då jag i tiderna cykelmarscherade i "Sandhamns Jägarbataljon" gjorde vi det i traditionella vadmalsbyxor.
Sign."Ensi-iltaluutnantti"
Post a Comment