Två eller fyra hjul?

Min bror var aningen orolig över att vår blog tagit en anti-bilism ståndpunkt. Om den allmänna opinionen är likartad är en rättelse på plats.

Ingendera av oss är anti-bilism. Som ett konkret exempel på det kan jag hänvisa till att jag är en mångårig prenumerant av en av Finlands mest framstående magasin, Mobilisti. (Både ordinarie och Senior!) Jag använder mig också av bil då jag behöver, lika som min fru. (Ifall någon vill skänka mig en Dodge eller Buick från 60- eller 70-talet så tar jag gärna emot den. Av modeller ligger Monaco och Riviera nära mitt hjärta, men även andra går.)

Vad jag dock är anti, är dårar som är färdiga att förorsaka grava olyckor genom att skuffa stackars försvarslösa cyklister av vägen bara för att vinna några sekunder på resan till sin destination. Att vi båda nästan hamnade i diket när en Alfa Romeo med våld skulle förbi bilen framför den på en smal vägsträcka. Svordomar hördes på de båda inhemska språken.

En annan sak är att bilen har en förslappande inverkan på mången chaufför. Att konsekvent ta bilen till butiken då sträckan är under ett par kilometer syns på mången medmänniska i form av en rejäl korv runt midjan.

Men ännu mer än det är jag orolig för den atmosfär av brådska vi skapar. Att jag flera gånger under resan fått höra att "nog skulle det vara trevligt att cykla, men inte har jag tid" har överraskat mig. Vart försvinner all tid? Och har inte envar egentligen tillgång till samma tid, cirka 24 timmar per dygn? (Ok, jag vet, jag vet, mången har barn, och arbetar och så vidare, men häng med en stund.)

Att delge råd åt andra ur ens egna synvinkel är sällan en god idé. Men i detta fall ger jag mig friheten att låta tanken sväva. Ifall vi tänker oss att den vanligaste bilen som under vår resa passerat oss utan tvivel är en husbil, rätt ny till på köpet.

Jag har ingen aning vad en sådan kostar, med om jag tippar på 50 000 euro, så blir det kanske inte ännu i överkanten. Här tillägger vi med bensin, försäkringspremier och servicekostnader. Var och en får själv föreställa sig dem.

Om vi utgår från en månadslön på 5 000 euro, så skall man reservara cirka ett års lön utan andra utgifter för att finansiera sin rullande låda. Ifall man istället tar elva månader sabbatsledigt, och köper den lyxigaste cykeln man hittar är man ekonomiskt i samma läge. Och efter året hälsomässigt i betydligt bättre skick om man rullat runt med två hjul under sig istället för fyra. Konstigt, eller hur?

Och under ett års tid hinner man cykla en hel del, kan jag garantera!

Leka

Postscript

Då min bror, som nog bär den sanna bilentusiastens krona i vår familj, märkte att vi började närma oss Ivalo, ringde han mig med en uppgift. På orten fanns nämligen till salu en gammal Volvo, modellens smeknamn valpen, som han gärna kunde tänka sig äga. Så när vi nu en gång i varje fall var i trakterna, så kunde vi ju göra handeln, och köra ner den.

Mina argument om att detta nu inte riktigt var i vår cykelresas anda bemöttes med oförståelse. Vi kunde ju väl cykla upp till Ishavet om det nu var så viktigt, sedan komma tillbaka till Ivalo. Varefter vi enbart behövde lasta cyklarna i bilden och köra skrället till Rovaniemi, och sätta det på tåget till huvudstaden. Lätt som en plätt!

Trots min brors ihärdiga försök att ordna allt på det mest rationella sätt är jag nog tvungen att göra honom besviken. Vi komme inte att hämta honom en Volvo på vägen ner. Men undra inte ifall ni trots det ser honom sitta i en inom en snar framtid. Hans flickvän råkar nämligen vara på besök i Rovaniemi, och det är ju egentligen enligt hans kalkyler alldeles intill Ivalo!